Det finns många olika typer av arrangemang att lära i Ohara-skolan. Som student gör man det enligt ett särskilt curriculum som successivt bygger upp svårighetsgraden.
HANA-ISHO
Hana-isho är de första arrangemangen man som elev får lära sig i Oharaskolan. De kan göras både på kenzan i låga vaser eller i höga vaser, förutom traditionella ikebanavaser kan små skålar, tekoppar och glas användas. Arrangemangen görs med få växter och ger en bra grund för de fortsatta studierna. Friheten är stor att välja växter efter färger och sorter i olika kombinationer, säsonger och personlig smak. Hana-isho delas in i:
Hana-isho Kihon (grundarrangemang)
– Tateru-katachi, upprätstående form
– Katamukeru-katachi, sluttande form
Hanai-isho Tenkan (avancerade former av Hana-isho):
– Hiraku-katachi, arrangemang som sträcker sig åt två håll
– Narabu-katachi, arrangemang på en rad
– Mawaru-katachi, cirkulärt arrangemang
MORIBANA
Moribana, att arrangera växterna i en låg, vid vas (suiban) på kenzan, uppfanns av grundaren av Oharaskolan, Unshin Ohara, och är ett utmärkande kännetecken för skolan. Arbetssättet används i dag brett inom ikebana, men när det introducerades i slutet av 1800-talet var det helt unikt för Oharaskolan. Det finns tre grundformer av moribana, som kan varieras på många sätt för att framhäva årtidernas växlingar, växternas färger och former samt naturens skönhet.
Shikisai Moribana:
– Chokuritsu-kei, upprättstående stil
– Keisha-kei, sluttande stil
– Kansui-kei, stil som reflekteras i vattenytan
Shakei Moribana – landskapsarrangemang – finns som traditionella arrangemang och som realistiska arrangemang.
– Yoshiki-hon-i är traditionella landskapsarrangemang där valet av växter är förutbestämt. Det finns 47 olika typer av traditionella arrangemang
– Shizen-hon-i är realistiska landskapsarrangemang.
HANA-KANADE
Hana-kanade är ett tredimensionellt arrangemang som framhäver korsande linjer, med stjälkar/blommor som rör sig inåt arrangemanget från sina respektive startpunkter. Kombinationen av färger, former och säsongen är viktigt i Hana-kanade.
HANAMAI
Hanamai kan översättas med blomdans. I arrangemanget, som kan ses från alla håll, är samspelet mellan de två eller tre växterna det viktiga, som ett dansande par.
HEIKA
Arrangemang i höga vaser. De finns både i friare i former och i de tre grundformerna:
– Keisha-kei, sluttande form
– Chokuritsu-kei, uppåtsträvande form
– Kasui-kei, nedåthängande form
RIMPA-CHO
Rimpa-arrangemang är inspirerade av målningarna i Rimpa-skolan som var stor under Edoperioden. Målet är att arranngemangen ska fånga det speciella uttrycket i målningarna och konsthantverken som framhäver de dekorativa egenskaperna hos blommor och växter. Traditionellt används samma material – växter och blommor och kombinationen av dessa – i ikebana-arrangemangen som finns avbildade i målningarna.
BUNJIN-CHO
Bunjin-arrangemang är inspirerade av kinesisk kultur. De skapades ursprungligen av japanska intellektuella som också ägnade sig åt poesi, kalligrafi och målning. Arrangemangen var fria från regler och skapades ofta i samband med litterära eller andra sammankomster där ikebana var en del i evenemanget. Det är vanligt att ha med frukt och små metall- eller keramikskulpturer av insekter.
JIYU-HYOGEN
Arrangemang med fritt uttryck.